Jag fördriver ibland tiden med att läsa andras bloggar och jag förundras ofta över hur roligt, snyggt och intressant många skriver. Funderar över om jag själv skulle kunna pränta ner nåt som skulle vara av intresse för någon att läsa. Förmodligen inte. Men antagligen skriver jag inte heller för att underhålla någon annan. Skriver nog mest för att underhålla mig själv. Alltså, bli underhållen av själva skrivandet. Inte av att läsa det jag skrivit. Det vore väl lite märkligt...Jag har en vän som jag även ser som min personliga coach. Hon har icke antagit utmaningen, men jag lär mig så mycket av henne att hon ändå inte har något att säga om saken. Denna vecka har jag tex lärt mig att alla samtal bör handla om korv. Hon säger att ha med korv i ett samtal känns både bra och viktigt. Korv är nyckeln till allt. Varm korv, smal korv, bratwurst. Alla är lika goda.
Coachen har frågat mig när jag ska våga börja blogga. Aldrig, har jag svarat då.
Men Eros, se hit och förvånas över att jag nu har min alldeles egna plats i bloggrymden!
Kanske ska detta bli veckan då jag vågar lite olika saker?
När jag har börjat våga, kan jag fortsätta att våga saker hela året. Då kan jag säga att mitt år som 34-åring varit ett bra och spännande år.
Som 35-åring vet jag ju hur det kommer att bli. Helvetiskt.
