musik non stop

Ett framsteg blir ett bakslag, nånting måste undgått min blick. Objekten under radarn, är de som skapar myter som slår hål på en orättvis värld. Jag önskar att du var här.

Med de textraderna inleds kvällen och jag älskar den redan. Jag ler mot familjen som står vid min sida. De ler tillbaka.

Jag och lillebror är på konsert och vi har gamlingarna med oss. Vi är i en ful lokal av betong, men när musiken, ljuset och de vackra bilderna fladdrar förbi är det ingen som ser det fula längre.

Jag fnissar lite åt mannen bredvid. Han kan alla texter by heart och klappar händer i otakt. Han blir lite exalterad vid varje intro, glad att få sjunga med i ytterligare en favoritlåt.

Musikerna på scenen har en gång sagt att vissa av deras beundrare vet mer om dem än vad de själva gör. Och att de kan texterna till deras musik bättre än vad de själva kan. Mannen bredvid är en stor beundrare.

Mannen i den vita hatten äntrar scenen och finns där som en symbol för den sista och avslutande låten.

Än finns det tusentals tårar kvar. De var dina att ge vem som helst

De är de dyrbaraste smycken du har. Så be inte om ursäkt igen

Jag kastar stenar i mitt glashus. Jag kastar pil i min kuvös

Och så odlar jag min rädsla. Jag sår ständigt nya frön

Jag är livrädd för att leva, och jag är dödsrädd för att dö

Men älskling, vi ska alla en gång dö

Familjen ler fortfarande när musiken tar slut och lokalen återigen tänds upp och blir ful.

fröken livrädd och kärleken

Vi talade i klartext. Samtalet blev naket och utlämnande. Precis så som våra samtal alltid var. Jag och min franska väninna åt middag och pratade om livet. Våra liv som levs i olika länder, men som ändå alltid följs åt och delas genom samtal. Det var längesedan vi hade ett sådant utbyte av våra tankar som den här kvällen.

Hon berättade om tonårskärleken som hade ringt för att fråga hur hon hade det. Jag minns honom. Sockersöt, lång och gänglig. Hon kunde inte hjälpa att hjärtat slog lite extra hårt när hon efter nästan 20 år hörde hans röst igen.

Jag berättade om mitt hjärta som jag håller hårt i handen så att jag inte ska tappa bort det. Eller skada det. Fransyskan sa att jag måste släppa taget om hjärtat mitt och låta någon annan ta hand om det. Hon släppte själv taget om sitt hjärta och gav det till fransmannen för många år sedan. Han håller det fortfarande kärleksfullt i sina varsamma händer. Måste våga, säger hon