fröken livrädd och kärleken

Vi talade i klartext. Samtalet blev naket och utlämnande. Precis så som våra samtal alltid var. Jag och min franska väninna åt middag och pratade om livet. Våra liv som levs i olika länder, men som ändå alltid följs åt och delas genom samtal. Det var längesedan vi hade ett sådant utbyte av våra tankar som den här kvällen.

Hon berättade om tonårskärleken som hade ringt för att fråga hur hon hade det. Jag minns honom. Sockersöt, lång och gänglig. Hon kunde inte hjälpa att hjärtat slog lite extra hårt när hon efter nästan 20 år hörde hans röst igen.

Jag berättade om mitt hjärta som jag håller hårt i handen så att jag inte ska tappa bort det. Eller skada det. Fransyskan sa att jag måste släppa taget om hjärtat mitt och låta någon annan ta hand om det. Hon släppte själv taget om sitt hjärta och gav det till fransmannen för många år sedan. Han håller det fortfarande kärleksfullt i sina varsamma händer. Måste våga, säger hon